Idag har mitt immunförsvar som sagt återigen gått ut i strejk.
För att maximera filmeffekterna kopplade jag lite snabbt upp min dator mot TV-skärmen.
Det var trevligt, framtill jag började kolla på färgskalor. Färgerna på den här skärmen är rent ut sagt… åt helvete.
Så denna brutalt fula bild är allt jag bjuder på, eftersom att ens börja redigera något på denna skärm vore ett lagbrott.

Istället glodde jag vidare på massa filmer om Skärpa, så nu har jag fått lära mig hur jag skärper för webb och för tryck med professionell skrivare. Dessutom är jag fullärd om DPI och PPI, också värdefull kunskap.

Detta avslutar jag med ett rykte! CS5 April 21-22?!

Igår när jag gick och lade mig hade jag planerat att jag skulle gå till skolan idag! Det kändes faktiskt ”ok” överallt, inte optimalt men ändå okej. Men idag när jag vaknade hade jag återigen huvudvärk! Trevligt. Imorgon ska jag iallfall gå dit, även om jag skulle få cancer under natten,. Jag bör ju rimligtvis ligga efter de andra relativt mycket nu. För att vara lite matematiskt, min huvudvärk går i funktionen y=sin(x).

Dock till inläggets huvudsakliga substans. Jag såg en mycket bra film igår! The Boy in the striped pyjamas.

Under andra världskriget tvingas åttaårige Bruno att flytta från vännerna och tryggheten i Berlin till ”landet”, där hans far är befälhavare över ett koncentrationsläger. Detta håller familjen dock hemligt för Bruno, som på egen hand upptäcker sina nya omgivningar. Här lär han känna Shmuel, en jämngammal judisk pojke som är fånge på lägret, och en vänskap uppstår mellan pojkarna.

Det första negativa är att de inte talar tyska, det hade nog blivit mer realistiskt. Sedan finns det ett till faktafel, barnen är åtta år. Alla som var under femton skickades direkt till…

Om man bortser från dessa två saker, så är filmen brutal. Jag tycker denna film var långt mycket läskigare och mer psykiskt påfrestande att titta på än de flesta ”skräckfilmer”.

James Horner spelar pianot i filmmusiken också. Makalöst vackert soundtrack som bidrar till en känsla få filmer väcker.

Jag kan giva denna film 7/10 i betyg.

Något som ramlade ner i min hjärna likt en struts faller från skyn är;
När jag får min iMac kommer jag ha 27″ stor skäm, med makalösa 2560×1440 i upplösning. Det kommer bli strålande vackert att bildbehandla och redigera videomaterial. Hemsidor däremot kommer se ut som … skit?

De flesta hemsidor håller sig mellan ca 900-1200 pixlar breda. Bilden ovanför illustrerar Imacens jätteupplösning, Min skärmupplösning, samt bredden på min blogg – skalenligt.

Jag tror nog ändå fördelarna uppväger nackdelarna med god marginal.

Denna trevliga film beskådade jag nyss. Ett verk av James Cameron. Om man säger James Cameron någonstans idag, så skulle de flesta tänka på det visuella mästerverket Avatar, vilket är en helt makalös komposition av känsla, musik och surrealism.
Kommer inte glömma när jag satt i min biostol den 18 December, I lite mer än 2 år hade jag följt arbetet. Jag blev inte besviken.

Åter till ”The Abyss”, likt de flesta utav Camerons filmer är de inte skapade för att gå med ett antal miljarder i vinst, (Titanic 1,8 Miljarder, Avatar 2,5 Miljarder… Dollar). De ska förmedla något, en känsla, något som upprör, eller i det här fallet, den dystra sanningen om människan. The Abyss var något seg i början. Spänningen byggdes upp, och de sista 40 minuterna var riktigt, riktigt bra. Musiken var sådär… Alan Silvestri har inte trollat med noterna,men ändå godkänt.

Trots att filmen är gjord 1989, innehåller den fruktansvärt bra CGI. Sedan blir man ju glad av vem som stod som CG Supervisor… John Knoll.  Starta upp Photoshop… Första namnet, någon ”connection”?

Den kan gott och väl få en 8/10. Kan nämnas att Avatar samt The Shawshank Redemption innehar en 9/10. Den enda filmen som jag någonsin kommer att sätta full pott på är Titanic. Också en James Cameron-film. Varför kan jag inte uttrycka med ord… dock kan nämnas att jag läst över 10 böcker samt sett ett antal dokumentärer om Titanic. Det blir så… levande men ändå så sorgligt. Och musiken, Världens enligt mig största kompositör har skapat några utav tidernas vackraste stycken till filmen.

En övrig notis!
Cameron har gjort flera riktigt bra dokumentärer.
http://en.wikipedia.org/wiki/James_Cameron#Documentaries_.282002.E2.80.932009.29

Kort och gott.
James Cameron är en man jag dyrkar starkt. Någon gång kommer mitt namn rullas upp bakom hans på bioduken.

Dagen har annars spenderats med en skön dude! Deke McClelland. Mycket givande lektioner han har på lynda.com. Snällt av Adobe att skänka bort lynda.com trials.

Man måste bara älska utsikten från stugan vi hyrde!

På tal om lite annat…
Det märks att ”CS5″ börjar närma sig, KUL SOM FAAAAN! :D:D:D:D Tänker inte länka alla miljarder källor, eftersom de som glor in på min blogg bör ha tillräckligt med kunskap om det.

Jag har ju också lyckats hamna i en grupp med ordentliga design-människor,  inte massa P13-pojkar som tror de är proffs för de kan använda healing brush, utan riktigt seriösa människor från 20 år upp till 60 år, från alla världens delar. Det är helt unbelievable. Till exempel kan jag länka Paolo’s Flickr. Något som också är fint med detta är att jag kan få seriös kritik! Skickar jag till mina irl-vänner är det stor risk att jag bara får ”Bra, snyggt, fint” osv… Men här utvecklas det någonting nytt hela tiden.

Damn! Adobes Creative Suite blogg, fy fan vad snygg layouten var… Så vill jag också ha det!

Detär väl egentligen det här jag vill hålla på med inom 3D, arkitektur och sådant. Det vore säkert mycket smartare att använda AutoCAD till detta ändamål. Men eftersom jag fortfarande hoppar lite fram och tillbaka om jag vill satsa på specialeffekter till filmer så tror jag ändå att Maya är rätt! :)