The Boy in the striped pyjamas

Igår när jag gick och lade mig hade jag planerat att jag skulle gå till skolan idag! Det kändes faktiskt ”ok” överallt, inte optimalt men ändå okej. Men idag när jag vaknade hade jag återigen huvudvärk! Trevligt. Imorgon ska jag iallfall gå dit, även om jag skulle få cancer under natten,. Jag bör ju rimligtvis ligga efter de andra relativt mycket nu. För att vara lite matematiskt, min huvudvärk går i funktionen y=sin(x).
Dock till inläggets huvudsakliga substans. Jag såg en mycket bra film igår! The Boy in the striped pyjamas.
Under andra världskriget tvingas åttaårige Bruno att flytta från vännerna och tryggheten i Berlin till ”landet”, där hans far är befälhavare över ett koncentrationsläger. Detta håller familjen dock hemligt för Bruno, som på egen hand upptäcker sina nya omgivningar. Här lär han känna Shmuel, en jämngammal judisk pojke som är fånge på lägret, och en vänskap uppstår mellan pojkarna.
Det första negativa är att de inte talar tyska, det hade nog blivit mer realistiskt. Sedan finns det ett till faktafel, barnen är åtta år. Alla som var under femton skickades direkt till…
Om man bortser från dessa två saker, så är filmen brutal. Jag tycker denna film var långt mycket läskigare och mer psykiskt påfrestande att titta på än de flesta ”skräckfilmer”.
James Horner spelar pianot i filmmusiken också. Makalöst vackert soundtrack som bidrar till en känsla få filmer väcker.
Jag kan giva denna film 7/10 i betyg.
